En stor Starkälg och en lång Vattuskräck

Kritiken från dagen. Domare Zorica Salijevic.

"Bra utvecklad och presenterad för 9 mån. Vackert huvud. Bra pigment. Korrekt kropp. Goda vinklar. Bra temperament och ringtränad. Mycket lovande!"

Valpen skötte sig galant!

Men drag en gräns vad långdragen dag, vi for dit sju, kom hem kring 18. Så många timmar utan ordentlig mat, och ett ständigt sorl och skällande gjorde att banjospelarna hälsade hej i mitt huvud. Gick runt och letade hjärna att äta sen när jag kom hem. Och i mitt trötthetsrus så bestämde jag mig för att städa, tydligen. För dagen efter när jag skulle ha agilitytävlingsboken (hade dejt med tävlingsledaren från boden, det bidde fel med mina lopp och det skulle rättas till), så fanns den ingenstans. Hittade den efter en timme, bakom stereon?! Jag dör av längtan efter att få vetskap om varför jag tyckte den passade där bakom.
 

Valpens densamma.

Har efter min upptäckt att hundarna i mitt hus inte har långa ben, gjort en insats med symaskinen. Det är skvatt omöjligt att hitta ett täcke som passar på corgisarna. Ja med ett undantag, BoT. Valpen har fått ärva vatts ReDogtäcke men han kan ju som inte trava runt i det. De armade tassarna pillras in med följden ansikte-mot-backe. Not cool. 
Så jag knåpade med en fleecepläd och lite reflexband. Det som behövs läggas till är bensnören. Det blev lite för kort på sidorna och hade kunnat vara snäppet större i halsen. Men annars suveränt! Jag är suverän! 
Det gör ont i mig att lägga dom i en kall bil, plocka ut dom för motion/träning, och sen in i en kall bil igen. Nu får mammahjärtat vila sig litt.

Nu ska vi se, sen sist har följande hänt.

Start i appellklass spår likamed uppflytt till lägre.
Tredagars agility i Piteå likamed tre pinnar, och pallplacering i alla fem lopp.
Agility i Boden likamed andraplac och uppflyttningspinne i ag, och förstaplac och pinne i hopp.
Utställning i Gällivare likamed Good.

Av detta kan vi utläsa att vi har lagt ner Vattuskallens skönhetstävlingar. Alla hans vänner vet ändå att han är zie best.

Det finska odjuret då? Han har inte åstadkommit så mycket mer än ett BIR för Tuula Pratt i Överkalix. Men väldigt fin kritik, och den extra kommentaren "Myyycket lovande valp".
Joo, en sak har han faktiskt åstadkommit som får räknas till de mer minnesvärda. Han har ätit sönder en belöningsväska från Hurtta. Sofies belöningsväska från Hurtta. Merde! 

Idag gott folk & goda vänner, är odjuren av den obilliga sorten.
Jag & vattukräket har ju kämpat med tempot, mest på rutan men även in på apporteringen (där jag också brukar få DKa honom på avslut).  Men idag tänkte jag utanför lådan, & testade nytt knep.
Jag taggade upp honom, & väste rutan, sen sprang jag med honom in i rutan för fulla muggar. & belönade rikligen. & se, genast fick jag en corgi som sprang för livet in i rutan. Dock först sökte han sig in från sidan men det belönade vi bort.
Sen fortsatte denna fantastiska känsla av "på" under hela träningen, han satte sig skitfint på sättande under gång. Han kastade in stjärten till fot på apporteringen. & Han stannade på inkallande med ställande.
Tror det här att träna nya saker gör gott för unge herrn. Gammalt tråkigt tycker han om tvåans moment.

Har börjat påta igen i vittringen för trean, med hjälp av tejpbitar på väggen (varav en luktade mig då), så fick jag honom att koppla på nosen istället för gripandet, som han har lätt att ta till.

Yey!

& valpen, valpen ja. Han & jag bråkar med stanna, stanna i sitt-ligg-stå. Det tar sig, apporteringen på honom tar sig också. & han har nästan lärt sig balansera "sitt vackert". Mammas hjärta.
 

Jo & så blev dom ju BIR resp. BIRvalp på en inoffare i helgen. Som en parentes.